SORKK i vardagen

Att din hjärna är en helt fantastisk konstruktion, smartare än den mest komplexa dator är säkert ett påstående du hört många gånger. Och det stämmer! Och ändå blir det ibland så fel när vi tänker… Hur går det ihop egentligen? Det finns förstås många förklaringar till det, och jag tänkte att vi skulle titta lite på en av dem idag. För faktiskt så kan vi genom att göra oss lite mer medvetna om hur hjärnan fungera underlätta vardagen för oss själva – så låt oss sätta igång!

Grunden för det verktyg vi ska titta på idag är hjärnans längtan att prioritera kortsiktiga belöningar. Det här märker i alla fall jag tydligt många gånger när jag ska ta mig ut och träna – det är så lätt att bli sittande i den sköna soffan istället för att ta mig utanför dörren, fast jag VET att när jag väl kommer igång (och framför allt efteråt) kommer jag må så mycket bättre!! Hjärnan förstår det, men den prioriterar lätt den snabba, omedelbara belöning det innebär att sitta kvar och mysa i soffan… och vem kan egentligen förebrå den för det? På sikt ställer det ju dock till med en del besvär om jag bara sitter i soffan och aldrig tar ens den minsta promenad, och genom att vi ändå har förmågan att tänka ut även vad de långsiktiga konsekvenserna blir, kan vi (åtminstone lite lättare…) motivera oss till att ändå sticka ut på den där joggingturen eller promenaden. Bra jobbat!

Men det är inte alltid vi har lika klart för oss vad de långsiktiga konsekvenserna av vårt handlande blir, och då kan SORKK vara en enkel minnesregel för att försöka ta reda på det. SORKK står för:

Ett bra exempel kan vara om du får kraftig oro/ångest av att hålla föredrag (det är statistiskt sett en av de saker vi är mest rädda för). När du sitter och väntar på din tur (Situationen) känner du hur hjärtat börjar slå allt fortare, munnen blir torr, det trycker över bröstet, synen börjar bli suddig och hjärnan känns som om den ersatts av en stor bomullstuss (Organisk reaktion). Vad blir då din Respons på detta, dvs vad GÖR du?

I VÄRSTA FALL tolkar du signalerna i kroppen som att något farligt håller på att hända – tänk om jag får en hjärtinfarkt? – ber snabbt om ursäkt och rusar ut från lokalen. Den kortsiktiga Konsekvensen blir då sannolikt att pulsen går ner, du andas lugnare, hjärnan hämtar sig och säger – bra att du tog dig därifrån, det där var ju uppenbarligen en farlig situation! Om du stannar där så känns det kanske ganska bra, du är lugn, trygg och säker på att du undvikit en hotande hjärtinfarkt. Återigen – Bra beslut!

Men vad händer med det sista K:et – den långsiktiga Konsekvensen? Ja, risken är stor att nästa gång du hamnar i en liknande situation blir du ännu lättare nervös eftersom du vet vad som hände sist… Då är det lätt att försöka hitta en ny utväg för att slippa även nästa föredrag, och det blir för varje gång allt svårare att ställa sig framför en publik.

I BÄSTA FALL har du redan innan föredraget tänkt igenom vad du ska säga och också förberett dig på att du kommer att bli nervös. Du vet att hjärtat kommer att slå extra hårt och att du kanske stakar dig och blir tvungen att ta några extra djupa andetag mellan meningarna. Du är medveten om att det kommer att kännas jobbigt och du har funderat över ”vad är egentligen det värsta som kan hända?” Vad det än är för tankar så vet du ändå att ingen kommer avskeda dig/slå dig/sätta dig i fängelse på grund av detta! Du vet att du har gjort så gott du kan och nästa gång kommer det att vara lite, lite lättare….

PS. Känner du att du fastnat i den ”onda cirkeln” och inte kan ta dig ur själv så finns det fortfarande hopp! KBT kan vara ett sätt att få hjälp med verktyg för att ta sig vidare.